Jobbigt

Är fortfarande vaken fast jag ska upp och till skolan om några timmar, men vet inte hur jag ska orka det för insåg precis vad det är för dag. 090910 alltså det är exakt ett år sedan min pappa dog och om jag inte hade kommit på det hade dagen bara gått förbi som vilken dag somhelst. Men nu sitter jag här istället och är jätteledsen, vill att pappa ska leva och finnas här för oss jag behöver honom verkligen. Hoppas verkligen att jag kan hålla humöret uppe när jag kommer hem till syster efter skolan, barnen behöver inte bli påminda tycker dom är för små.

Alltså dom vet att morfar är död och dom var med på begravningen båda 2 och dom pratar om honom jättemycket, men tror att dom skulle bli minst lika ledsna som jag är nu om dom får veta vad det är för dag.

Min pappa dog inte för att han var gammal för det var han verkligen inte, han hade bara hunnit 55 år när han dog, utan han dog eftersom han hade en obotligsjukdom, men ingen av oss trodde att det skulle gå så snabbt som det gjorde, det trodde inte ens läkarna. Han fick diagnosen sommaren 2007 tror jag att det var och lite över ett år senare dog han, livet är inte rättvist. Vet att det kan låta elakt men hade ärligt talat hellre sett att farmor eller mormor hade dött, för vi behöver pappa, vem ska annars göra allt som pappa alltid gjorde?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0